carolina

Har gjort för första gången en handdocka i skolan, idag blev jag klar med den. Den ser hemsk och verkligen inte fin ut men egentligen skall jag väl vara nöjd, det är ju ändå min första docka. 

Åkte till Hanna i onsdags efter skolan och har sovit en natt över hos dem och skall sova här tills imorgon också. Passar så bra när hennes man jobbade nattskift denna vecka och hon ville ha lite sällskap och jag ville helst inte vara ensam i min lägenhet, så vilket tur får jag sova över hos dem nu. Har varit mycket skratt, promenader, ätit gott allt från mat till godis, kollat film och långa pratstunder! 

Den här helgen började bra! Fick veta att jag blev godkänd i tenten som jag har kämpat några gånger med nu, så det kändes skönt att den är över nu och godkänd. Har haft moa här i tre nätter nu så det har blivit många mysstunder. 

 

Det är svårt att koncentrera sig på att läsa på tent när humöret är dåligt. Blir inte bättre av att det är äckligt väder där ute också. Längtar till det blir varmt och skönt och man kan börja skippa alla varma kläder. Mår mycket bättre idag så jag skall läsa och ikväll orka fara på gym också. Känner att jag verkligen måste börja ta tag i träningen ordenligt igen.

Började läsa på tenten idag men fick en fruktansvärld huvudvärk efter några timmar så jag sov några timmar och känner ännu av den lite. Åkte också av och an till Paakes och Sofias lägenhet och kollade hur långt de har kommit med renoveringen, mamma och pappa var där och hjälpte dem idag. Det börjar se riktigt bra ut där nu!

För er som inte visste det här om mig så vill jag skriva ut det. Allt började när min farfar dog för ungefär tre år sedan. När det hände så mådde jag helt okej några veckor efter det ännu. När de veckorna hade gått så började jag må jätte dåligt och orkade inte göra nästan något. Jag kunde inte sova, träffa vänner, festa eller vara mig själv. När jag t.ex. var nykter på krogen och kom sedan hem för att lägga mig så somnade jag först helt bra men kunde sedan vakna 1-2h efter åt och må riktigt dåligt och blev rädd att vad är det för fel på mig.

 

Jag föjde efter mina föräldrar vart de än åkte och ville inte vara hemma ensam. Jag kunde börja på en offentligt plats gråta och skaka. När jag skulle sova så kom tårarna igen och de bara rann och rann, jag började må illa, skaka och hyperventlilera. Det tog oftast rätt så länge innan jag lugnade ner mig. Jag sov nästan varje natt med mamma för att jag inte klarade av att sova ensam. Kändes pinsamt att som 19-åring sova med sin mamma, följa efter sina föräldrar vart de än åkte eller gick och att inte kunna leva som en vanlig tonåring. 

 

Hur jobbigt jag än hade så hade jag bestämt mig för att jag inte vill söka hjälp, jag vill klara det på egen hand! Det gick några månader och tillsist föll jag ihop hemma på golvet och insåg att jag behövde hjälp. Jag började gå hos en psykolog men trivdes inte alls hos henne. Allt blev bara värre och utbrottena var lika starka. Bytte psykolog efter julen och går ännu hos henne och idag är jag 21 år. Stortrivs och hon har hjälpt mig så sjukt mycket! Om jag inte skulle bytt till hon jag går vid idag så känns det som att jag inte skulle kunnat klara av att göra något. Hon fick mig på benen igen och jag är som en ny människa. Det är klart att jag har min ångest inom mig hela livet säkert men jag hoppas att det kommer att bli bättre med tiden. 

 

Jag hade inte klarat mig utan min familj i detta läge som det var som jobbigast. Älskar de mer än hela mitt hjärta och är så tacksam för att de fanns där för mig. 

 

En liten kort beskriving av hur jag har mått de senaste åren. Ville få utskrivet det i fall någon har undrat varför jag kanske inte har haft så mycket kontakt med någon eller på de sättet. Eller inte viljat komma och festa eller bara umgås. Jag har inte menat något illa när jag har sagt nej åt folk, jag har bara inte mått bra. 

 

 

Bokade just en resa till  T U R K I E T  med Hanna. Bara 52 dagar kvar så sticker vi bort en vecka från det här äckliga gråa vädet. Har aldrig förr varit till Turkiet så det skall bli spännande.